Clown Toni Rhodin
origins from one of
Sweden’s most famous
line of circus artists,
which include names like
Brazil Jack &
"Professor Max Alexander".

Den vite clownen.

Vem är det som från lyktstolpar och butiksfönster manar till talrikt besök i Sveriges äldsta cirkus? Den välbekanta affischen har under årens lopp smetats upp i, i runda slängar 900 000 exemplar ifrån Ystad i söder till Haparanda i norr. Alla vet väl att den förkunnar Cirkus Brazil Jacks ankomst men bara de verkligt pålästa vet att det är mitt ansikte som avbildats. Nu tillhör du, kära hemsidebesökare, den skaran. 1982 då mina kusiner blåste nytt liv i familjens sedan några år slumrande cirkustraditioner, Iklädde jag mig med förtjusning rollen som den vite clownen. Stolt anträdde jag arenan i min vackra kostym från Paris, och hälsade den ärade publiken välkommen. Jag var som klippt och skuren för rollen. Den vite clownen är den som hela tiden håller god min även då katastrofen lurar runt hörnet. Han undviker elegant att komma i vägen för de dummare clownkollegornas försök att hälla vatten i en tratt, fånga en kula i munnen, göra karameller i en hatt eller vad för dumheter det vara månde. Slutligen är det dock han som, sin överlägsna attityd till trots, drar det kortaste strået.
År 1987 gav Postverket ut en serie frimärken med anledning av att det då var 200 år sedan Sverige första gången gästats av en cirkus. Avbildade på dessa frimärken var vår legendariske lindansare Reino, ryttarnumret the Svensson och jag. Den gången drog jag sannerligen inte det kortaste strået.
Trots att det nu var länge sedan jag var verksam i sågspånet, ligger det ännu burkar med vitt, rött och svart smink i mitt kylskåp redo att appliceras med kort varsel. Sålunda avtäckte jag 2014 statyn av den folkkäre clownen Miko i rollen, likaså medverkade jag 2015 som den vite clownen i en reklamfilm för ”Lloyds Apotek”. Varje gång jag sträcker mig in i facket efter en buljongtärning möter min blick de små retfulla sminkburkarna. Jag har en känsla av att det även i framtiden kommer att bjudas tillfällen att lägga den kända masken, handgreppen sitter ännu kvar i muskelminnet.

Toni Rhodin